Norrländska Korrespondenten – 21 maj 1859, sida 3

:n3nggnnn33n3: Ute;t honom och hans föräldrar; och Carl hade några trohgna wänner, fom önskade att han måtte föra med sig dit en fast grund, som kunde leda honom att förkasta det onda och utwåälja det goda. Med otålighet hörde han alla de wisa förmaningar man wille ge honom, och få blef ban intagen i skolan. Der lärde ban fig snart fänna alla de odygder, fom woro gängse bland gossarne under lek. stunderno; och begäret efter ära uppåggades hos honom allt mer, genom den starka täflan wid skolan. Jnnan kort glömde han de föreffrifter ban fått i hemmet, dock Höll den stränga skolordningen honom i tygel. Inom når gra är bade han lärt fig det han behöf: de för att emottaga en ansedd löpmans ställning i samhället. i Om hwardagarna tyckte han fig ha alldeles tilrädligt af att tänka på fina jordista göromål, men om söndagen hörde han för det mesta någonting om him melen. Wid 20 års ålder war Carl Renfiröm ingen obetydlig person. Han började fin bana på handelswägen med samma kraft od) ihärdighet fom han hade wisat i iffo