penbarelse berättades för dem, erkände de att försynen utsträckt sitt finger till deras fängslande. — I bref från Petersburg meddelas om kejsar Alerander den 2:dre, en anekdot, hwilken på ett wackert satt wittnar on denne enwäldsherrskares kärlek till rått wisa. En grefwe Tolstoi och en annan officer, hwars namn berättaren ej. mins nes, men båda anståäslte wid fejserl. ber waliergardet, hade warit fin kamrat, en ung furst Galizin behjelplige att en afton på öppen gata bortfora en owanligt ffön flicka, dotter till en obemedlad embetaman af låare rang. De afförde henne till staden Gzarslo Selo samt blef: wo den sistnämnde behjelplige ihans brottsliga förehafwande mot flickans ärbarhet, sedan hon hwarken af löften eller hotelser funde förmås att gikwa wika. Under den strid, fom i anledmig håraf uppkom, hade hon mårkt alla tre fina förföljare i ans sigtet, få att de efter hemkomsten måste hålla fig inne. Denna oaisständighet före anledde deras uprtäckande. Safen kom för k.jsaren, som dömde Galitzin att genast sammanwigas med den Föna s Olga, fom erhåll haljwa hans betpdliga förmögenhet och blef samma dag stld från hos nom. Ala tre wåldswerkarne blefwo transporterade tisl ett linjeregemente dinpt in i landet utan åtnjutande af den grad; förhöjning, fom i sädant fall tikkommer garpe8 of ficerare. — Menniskvätare I ett bref från priorinnan uti den Heliga Pauli fyftrars Hofter i Cavenne till en soystet i Paris skrifwes: De deporterade, som ankomma till Cayenne, äro intagna af den fira ideen, att de, en gång wal komna i land, funna rymma med lätthet. Naoligen flydde flera af dessa olyckliga till skogarne, utan lifsmedel, utan alt. Efter flera dagar inställde sig hungern, och då de ej mer funno NER igt af fisk, sköltpardor och willebråd, så beslöro de att bland sig urse en som skulle tjena de öfriga till föda. De woro fyra; en af dem dödades, hjerta och lefwer utr ydtes, stektes och förtärdes, under det de öfriga förtiga delorne medlogos såsom proviant. DÅ denna war uppåten, war turen hos den yngste af dem att dödas; men denne flydde oc kom lyckligt tillbafa till straffanstalien. De båda andra dref. wos liluledes af hungern an återwända och ditfommo några dagar sednare. De berättade hwad fom händt, och de båda hufwuddrotialingarne afrattudea. Den tredje måste bära de båda afrättades hufwuden tid hospitalet Enligt hwad brefst:uwer. skan beråttar, kunde ban knappt gå, utan sjöat af swaghet til marken. Siöfarts-underrättelier.