Norrländska Korrespondenten – 11 maj 1859, sida 2

i skötet of en idyll och ... Men för tusan, lit mig få något atrt äto! jag öpp nar inte mun förr ån jag au något art bita uti ... Sedan skola wi spräfa om både gammult och nytt. Arnell skafade derunder biertligt hans den på fin män, owilken, yiterst förlägen, bad stammande fin högtarade gäst dröjnägra minuter ute tills han fört stadadt inne bos sig och frukosten i ordnirg. Wärden förswann, oc Arnell, lugnod, tog trädgårdotåppan narmare i ögonsigte, luftade på nyss utslagna ternrosor och af undodes faglarna och insefterna, som icke behofde wånta pa koferskor eller kockar, bord och serwietter. Efter ungefär en qwarts timma mifar de jig ånyo wärden, fom, nu flådd i en fin rod, bad landehöfdingen wara nådig och stiga in. Denne, ide fen ant eftere fomma inbjudningen, befunn sig snart i ett tarfligt, men snyggt meblerat rum, på hwars goti siod ett dord med snöhwit duk samt forsedt med diwerse smått och gott, öfwer pwilfet allt Arnell genast kastade sig med en hungrandes bela glubbskhet och utan om fe omkring sig eller eng tanka på annat än aft tillfredesiälla ma.