Ä Uv HIJVLE — tLtJUUHA(IL:Å umptvyuurvt 1111 att frånkänna den Tryckfriheten utgör grundwalen för den fria statssörfattningen. Lagen kan wara i behof af garantier emot missbruken; men, mina herrar, må man wäl taga sig till wara, att icke af en allt för stor finfånslighet för missbruket låta förleda fig att undergräfwa nyttan, nödwåndigheten och Det fria samhällets oeftergifliga behof af det oinskränkta bruket, fåfom den enda werfliga motwigt emot maktens mifbruf mot de starkares förtryck öfwer de fwmagar re, och såsom det kraftigaste medel till bes fordrande af rättwisa, sedlighet och dygd inom samhället. Defto mera man intrånger uti 1809 års lagstiftares förhandlingar och tiligör randen, desto mera kommer man till den flutfatd, att de ide äro i behof af något förswar; och såsom loftalare öfwer dem fordrades en wältaligare stämma ån min. Jag utbeder mig derföre att få öfwergå till några korta betraktelser, huru mi fjelf: wa under fem efter 1809 på hwarandra följande decennier täwågagått för fullbor: sdandet af den sociala bygnad, hwartill i grunden af 1809 års lagstiftare blef lagd. Såfert finnes ingen enda ibland eder, mina herrar, fom ide långt för detta underkänt lämpligheten af wår syrdelade re presentation! Det kan således icke falla mig in att här ingå uti någon närmare utweckling af denna fråga. Känd sak är så god fom wittnad, säger ordspråket. Efter 1809 års krastanstrångningar och 1810 ärs oförutsedda ödets besynnerliga skickelser och deraf inträffade förwänande resultater, syntes samhållet under derpå följande decenniet jag slulle nästan wilja säga försoffadt genom santasmagoriska fynwillor, hwilta understundom funna wife leda menniskorna uti deras föreställningssätt, och benämningen af den menlöfa tiven, för det tillständ af tröghet och o: benägenhet för forskning och underjöfning, hwatun wi defunno oss — möjligen af farhåga att wid illusionernas skingrande Adra oangenäma upptäckter — war wide serligen icke oegentlig. Det medborgerliga samspräket, detta oundgängliga wiltor fir ingjutande af lif uti det fria statsskicket, fom ej i fråga un: der denna period. Under det derpå följande tiotalet wifade fig någon skymt till den medborgerliga andans uppwaknande, och det första tecknet dertill blef behofwet att medborgare emellanät til samtal öfwer allmänna år renden träffas för ömsesidigt utbyte af år sigter och tankar. Den genom sin skuggrädsla i allt och för allt wid denna tidsperiod kanske råt. tast karakteriserade makten töfwade ej att uppställa grundlagswidriga hinder för utofningen af denna, den första och fråmsta af alla fria medborgares rättigheter. Följ den häraf blef fom wanligt, att kraften ökades genom motståndet, att den med borgerliga känslan utweklades till bewisning af fina i lag förwarade rättigheter, och att den, ditinulls makten omgifwande nimbus, till följd af solrökens och dim mornas natur, skingrades och förewisade både personligheter och tidsförhållandet på en gång mera genomskinligt än man när gonsin hade föreftållt fig. Under det tredje tiotalet började man lifligare och med wärma inse, att det war nationalrepresentationens ombildning, fom utgjorde landets första och största behof. Man började finna, att reformen utgjorde enda medlet att bringa de fria grund: satserna uti 1809 års regeringsform til en sanning. Reformsällskaper bildade fig i hufwudstaden oc snart sagdt öfwer alt inom landsorterna. Petitionsrätten bör: jade göra fig gållande. Publicister uppe stodo i mängd och publiciteten sysselsattsig allwarligt med representationsfrågan; 1838 års intyg, huru den maktegande och j def handtlangare förstodo i lag stadgad yrtranderätt och tryckfrihet, giorde ett plots. ligt slut på den twekan, som kanhanda hos ett eller annat godmodigt wäsende ännu förefanns i afseende å ett årligt me