Wi kunna i min tanka, oaktadt den skyndsamhet med hwilken denna regerings. form blef utarbetad och antagen, ide stämpla den såsom ett halwerf, då den under 50 år lemnat of I åtnjutande af en fri bet, hwaraf få folk inom wår werldsdel torde kunna berömma sig. 1809 års konstitutionsutskott erkände det oundgångliga behofwet af reprefentas tionens ombildning, öfwerlemnande ät ef: terkommande att under lugnare och låmps ligare tider fraftigare gripa werket an; och mera torde bet under dåwarande förfhåls landen och omständigheter i detta hänfes ende ide kunnat cgöras. Det betånfande, fom 1809 ätföljde fon stitutionsutskottets förslag till regerings form, utgör en handling, fom säkerligen förtjenar en allmännare kännedom ån den nutiden derom torde ega. Det antyder på det bestämdaste den anda, lagstiftaren äsyftat inlägga uti lag stadgandet, samt i och med detsamma det wackraste äreminne öfwer dessa lagstiftares åsinter och tänkesätt. J afseende å konungamaktens utöfning yttrar fonstitutionsutskottet: Makten att styra tillkommer efter ut stottets förslag odeladt konungen, men hans reslut kunna icke förhastadt fattas, ide bestammas efter ensidiga underrätteds fer och råd, af dolda personer utan ans swarighet. Han måste i alla mål låta sig upplyfas af ett offentligt statsråd, hvars ledamöter, stälda under answarighet, ide dlott för deras vttrade rådslag, utan för deras tystnad då de bordt råda, måste sjelswa sorgfålligt söka upplygningar, för att bewara sitt lif, fin wålfärd och heder. Wackrare torde ingen lagstiftare hafwa uttryckt sig, angående grunderna för den konstitutionella konungumaktens utöfning; nen utskottet fortfar widate: På detta fått, och genom de öftige medel, fom äro föreskrifne i afseende på ärendenas beredande, bör konungen icke i något fall missledas, bör allmänna rösten ide funna hindras, att genom någon or gan trånga fram till honom. Den oafbrutna wanan ati höra råd C och högtidligen gifna, skall i en ung mor narts finne dana, och i en mogen fonungs stadga aftning för sanning och rätt, och jkude ännu en gång ett oblidt öde uppsätta vå Swerges tron en egenmäktig konung, skall docd den förenade fraften a hang rådgifwares föreställningar, af na tionens fritt yttrade tänkesätt och af wifheten om kommande ständers owilja tidigt bryra Hang wåldsamma lynne. Han skall åätminstone ide genom fonflitutionåmidriga beflut blortställa fin makt för en före dragande embetsmans wågran af den föntrasignation, hwarförutan hang befallningar ide blifwa gållande. Til dessa arunder för styrelsemaktens utöfning stadgade 1809 års lagiftare ttyckfriheten, säsom det säkraste wärn mot maftens missbruf oc) emot frihetens un: tetttyckande. Men lagstiftaren inskränkte fig ide blott till tryckfrihetens stadgande fom lag, utan tillade den derjemte grund lags natur; och år det för denna blid i framtiden å hwad fom hända kunde, nus; tiden befinner fig uti en ytterligare för bindelse till 1809 års grundsatser. Huru litet garantierna i lagstiftningsmåg understundom betyda, ädagalades båst genom tryckftihetslagens oförsynta fränf. ning af sjelfwa dess lagbundne wårdare, tande af glädje. Han war säledes icke död? Met J den arme flyfltinaen, den