Norrländska Korrespondenten – 6 april 1859, sida 3

gongång lyckades honom att somna, att ban ännu en gång war fom gesäll ei den gamle sadelmafarens werkstad, med alla sitt förflutna lifs olyckor af ett kärlekosfullt förbarmande dolda för hans blickar. Detta war wisserligen en dröm, men då han åter siod framför det gamla huset oc betraktade dess hwitrappade framsida, de utnötta trappstlegen, fom ledde till werkstaden, i hwilken han framlefwat få mänga sorgsna och glada stunder, det lilla förstugufönstret från hwilket ban poppat ut på gatan den natt han flydde, och nu återfann allt deta få oförändradt, greps ban ef en känsla af fruktan och twifwel, fom likwäl snart lemnade rum for glädje och wisshet. Jacob Bonnell gick först in oc stannade en stund för att förbereda åanson och Margareta pa Hayes aukomt. Sedan fom han ut och införde fin följeslagare i rummet dakom werkstaden, bwarest den gamle mannen, ehuru nu bräcklig oc åldrad, alldeles som i förra tider fart i ten gamla lin. stolen wid eldbrasan; och ol till råga på all sallhet, hans egen goda Margareta, som få länge sörjt honom och alstat hans minne, hon föll nu i hans armar, fnyfs