en äldre mar; han säg allwarsam och lidande ut och hade stora mustascher lik en utländning. Hagnes roste då fremlin: gens ögon mötte hans, liksom om han med förskräckelse och fruktan erinrat fig nägon, som han liknade. — Stig in, monsieur Bonnell, fade fremlingen med utländsk brytning. Ni fan bän förklara detta bessk. — Detta, fade vredikanten, är grefwe de Beaufeant arfwinge til den grefwe de Beaufgant, fom blef dödad slaget mid Bal, Efter en lång brefwexling med åtskillige versoner på kontinenten, bar jag lyckats få reda på donom, och ban har nu i egen person rest hit för art of er hand emottaga det diamantfors, ywilfet ni tog från hans broder på firidö: fältet, oh hwilket är ett dyrbart arf ine om hans familj. — Hår är det, utropade Hayes, i det ban bastigt öppnade asken; men fremlingen hejdade honom, toa lampan från bans hand, höll den mot sitt eget ansigte och bad Hapes granska hans drag samt säga honom, om han igenkände hos nom. Mannen betraktade honom stadigt, och