då han waknade war det ännu dager; men stället der han läg war ensligt. Han undersöfte sitt hufwud, aftorkade blodet med fin näsduk och tyckte sig finna, att det blott war en obetydlig skräma ban befommit. Efter några minuters hwila finde han fig åter stoark nog att resa sig och uppsöka fina famrater. För dem, hwilka på ett ensligt och lugnt ställe lyssnat till ett werkligt eller inbilladt buller, bör det ide förefalla under: ligt, att Hayes kände fig owiss om i hwils fen riktning han borde söka avmecn; ty än vå den ena, än på den andra sican todte han sig höra ibland ett otydligt fort, ibland ett obenimbt ljud, liknonde aflägsna rop. Emellertid betwiflade han icke att snart blifwa äterförenad med sina famrater. Hans wäg förde honom omkring en låg kudle, tildess han kom till ett med småskog bewåxt falt, der han såg tydliga spar efter en nyligen förefallen sirid. Rodnoden af den nedgående solen fyllde luften lit en röd ånga från del blodiga slagfältet, och dagsljuset började aftaga. Han päskyndade derföre fina steg od nedkom snart i i en liten däld, hwarest Hai