Norrländska Korrespondenten – 23 mars 1859, sida 2

barmbertighet med of! Men når hon fann sig stående framför honom rodnade hon och darrade och funde ide yttra ett enda ord. Emellertid fåg herr de Warenne när. mare på henne od) utropade: Detta är den lilla flickan med kakorna! Hwad ön skar du att jag skall göra för dig, mitt fåra barn? frågade ban wänligt leende. IJiA du hafwa några flera kakor för att gifwa åt fångarna? Ack nej, ädle herre! Det war någons ting helt annat. Godt, mitt barn, tala och war ide rädd. Jag såg dig denna morgon utföra en gerning, fom jag gerna ffulle hafwa gifwit bort den bästa farmen i min ågo, för att få se Maria göra. Jog säg efter dig sedermera, men du war gängen. Kom bit, bäll upp ditt bufwud oc tala fritt! Om det fom du önffar, siär uti min förmåga att giswa, få Iof war jag nu att ide wägra en bön af henne, som gick utan frukost denna more gon för att hjelpa de hungriga fåne garne. Wid dessa wänliga ocd föl Martha på fina knän och fog tillsammons fina