are HUluNtera wår Åp. De gdra i ful det och fordringar, i kocta wator, i waror if allamöjliga dimensioner. — ja de fin rnas, fom göra krinolinet. — Ett prejudikat i fråga om fot: teriannonserna. J Otsdeuische Post för den 5 innewacande Mars läses foljande: Brottwålsdomwitolen i Berlin har dömt redaftören af BVoslilte Jeitung till 15 thalers böter för en i samma tidning ine förd annons af en bankir i Frankfurt. Domstolen war af den åsigten art annons jerandet af utländska lånesedlarna (frågan rörde österrikiska kreditlotter) med tillägget, att lotterna efter skedd dragning återkö pas till bestärnd furg, har karakteren af ett i Prenssen förbjudet priwallotteri, och grundade derpå den anklagades fållande. — Lotteriannonserna. Äfwen Carlshamns Aldehanda förklarar fig ei hafwa tefat att fånga fin lida port för dessa objudna gåster, hwilkas ärenden, få spnes oss, ingen gerna kan gå med godt samwet;, om ocfå ide förordningen af den 21: Mars 1847 oc ttysfrihets-förordningens 4 8 13 mom. bestämdt fötbjöde en sadan tjenstaktighet. Wi fatta nog ändå åt ut landet för ganska twetydiga valutor, wid hwilka man likwäl fan någorlunda beräk. na fin winst ellet förlust i nytta eder nöje, då deremot den minningålyftnad, fom ohejdadt drifwer sitt fpel I charlataneriet med lotterietna, medföt en oberäknelig ruin för de fåkunnige, som nappa på den före gyllda frofen. — Finarsfomitin, fom numera asslutat de förberedande urbetena för utredan. de af landets ekonomiska ställning nu i jemförelse med förhållandet för 25 år sedan, samt för sådant ändamål fringsändt ett stort antal frågor, har i afwaktan på de från wederbörande ingående jwaren på nämnda frågor börjat behandla det andra wigtiga föremålet tör tomitäns werksam het, nemligen bankoch kreditwåsendet, oc) ämnar affluta denna angelägenhet, få wit det ännu fan fre utan tillgang till de materialier, hwilfas an skaffande fomiten afsett genom särskildt uppfatta frågor till privat. och filiatbanierna samt hypotheksinrättningarne. — Rlligions-swärmeri. Den 20 Febr. på morgonen begid en 28 årig borgare: fon i Rottweil, af religionsswärmeri, ett ohoggligt wäld på fig fjölf. Han grev med wenstra handen en flå yra, lade sin högra hand på en trälludo, afhögg Den: samma och kastade den i elden. Enligt bans egen uppgift behöfdes mer an 20 hugg med det sloa werktyget, innan han kunde fullborda fin upprörande handling. Blodförluften war hogn betydlig och Hela armen få fönderfargad, att han måfte af tagas. — — —— — (Jnsändt.)