Norrländska Korrespondenten – 23 mars 1859, sida 2

bakom gummans pol, kastade en förstulen blick på skärpet. Et hundrade fronor! tänkte hor, ljemnt få mycket fom min fader är ffyls vdig. Och hon tänkte sorgset, huru lydlig den summa, fom denna waäckra lyx artikel fostat, skulle hafwa gjort hennes föräldrar. Hwad denna lilla flicka fer ledsen ut!l sade den unga fröken, som nu först blef warse, att Martha war närwarande. SHon wille mycket gerna tala med eder fader, fröken Marie, fade hennes amma. Med pappa? Det fal ide blifwa swärt. Han är helt nära, ty han gick hit med of. Pappa! pappa! Cyprian, ropa du, ty din röst är slarkare än min — pappal fortsatte hon, wändande fig till en officer, som närmade fig, talande med en äldre brunklädd man, hår är en liten flicka, fom önskar att tala med pappa. J detsamwa tog hon Martha safta wid banden od) fiålde henne fram för fin fader. Den stackars Martha! Hon hade säålt i Ordning ett litet tal i fitt buswud, fom. hon skulle börja med. väldle herre, haf