Norrländska Korrespondenten – 9 mars 1859, sida 2

— Din hand är säler, jag wet det, men ... Von der Lanken betraktade kallt sin wän. — Men, säger du ... för fan ... fer du spindeln der uppe i takhörnet ... för tusan det år ett äkta rötnäste, man inlogerat mig i ... ser du spindeln? frägar jag. — Om jag fer den? J detsamma lade von der Lanken an, och skottet brann af. Kulan hade träffat midt i spindelnätet ... spindeln war borta ... och endast ett häl syntes i wäggen. — En lycklig slump, anmärkte Flach likgiltigt. — Sager du det? — Wisdserligen. Utan att förändra en mine, grep von der Lanksen den andra pistolen. — Din galenpanna, äunar du sijuta sönder cwäjgen? — Dea skall bli wåärre massakrerad ån den är. Under det han swarade gick skottet söst, och den andra kulan förswann i samma häl, som den första gjort.