Norrländska Korrespondenten – 9 mars 1859, sida 2

— — 2 ? enden, hwari yrkades, att Ekström, för de han genom osanna uppgifter om sina för ra lefnadsförhällanden tillnarrat fig för lofning med fakelugnsmakaremåsstaren Borg walls dotter, äfwensom från Borgwalll pc bedrägligt fått åtfommit minst 2,500 roi rat, måste answara för bedrågeri, sam för tillgrepp af åtstilliga Borgwall tillhö riga effefter straffas för 3:je resan steld hwarförutan jemwäl yrkades answar mufatne Olsson för deras delaktighet i kommersen med nämnde persedlar. Ek ström, som bestred påståendena, förmente att Borgwall mätte, om han kunde, med ed styrka att berörde effekter warit honom tillhöriga, hwilket Efftröm dock betwiflade — Uislag meddelas nästa ON (H. 28.) Borås. Hemmansegaren Olaus Lars: fon i Råmamäg, Kiuds härad, hade för någon tid tillbata af en kringwandrande fråmare åtfommit ett stycke arsenif, den han pulveriserade och lär fin husttu inbaka i bröd för att dermed fördrifmwa råttor. En bit af detta bröd, fom under ftådning of huftru neddragits från ett ståp, upp: hemlades och förtardes af makarnes enda barn, en underårig gosse hwilken ofte d af giftet ben 8 sistlione November. Föräldrarnes sorg och fortwistaLd låter sig lättare tänfas ån beskrifwas. Öfwerträdelsen of förbudet mot innehafwande af arsenik med. för för Olaus Larsson och hans hustru likwåt ide endast sorg od skata uran jemwål penningesörlust. De hafwa nu of alls mån akltagare blifwit instämde och låra ide kunna undgå att böra dubbelt för gistets ansk ffande samt erlägga half mansbot för elockan. I sanning en dyr kostnad för nöjet att slippa föra en fatt. Wermland. Såsoum ett bewis på till huru mycket gräl och wodlyftigheter wår sattigwärts förordning fan föranleda an: föra wi följande från Wermland: Seger i stads förfamling, fom genom K. Besh:s utslag d 4 Nov. 1851 olifwit förrligtad I att försörja förre brukadokhållaren C. W. Hornberg, wäckte derester påstäcnde, an Nors förs. mätte äläggas i sörsötjningen deltaga, enär Hornberg på sednare tiden wistats inom båda socknarne. Genom nytt utflig den 21 Dec. 1854 förilarades, att benge sed arne stulle gä mensamt forsörja Hoenderg. Estet hätefmer anförda kl. blef målet af ammar Rätten återförwisadt lill ny handläggning. Genom uaslag den 30 Oft. 1857 resolverade K. Befh. i anledning derof: att Segerstads fin skulle enfam försörja honom. Ester haröjwer ans förda beswar, ba r Kammat Rätten genom utslag den 11 Okt. 1858 förrligtat dar joresting att till halften såwal deltago i Hornbergs setsörjning fom oc vifan Seger nads frsamling, hwad denna fan da fig hittills hafiwa ull merbemåldte persons förförjning ensam utgifwit. Åkat. deta församlingen får lösa Ulslag a 5 ter tmt. Dalarne. Öswerst Löjtnant Klingspor wid Dal Regementet har erhållit nådigt asked från fin wid regementet innehafvans de bestallning, med utlåtelje att såsom öf-1 verftelöjtnant i armeen qwarstå. — Eftet att är 1802 hafwa blifwit fom fänrik an: i