Norrländska Korrespondenten – 26 februari 1859, sida 3

— Till Bot usläns Tidning skrifwes: Tisdagen den 13 Jan. 1859 mellan kl. 5—6 eftermiddagen kandes å flera stål len i Bullarens hårad ett starkt jori skalf från SW. till NO. Det warade omkring 5 a 6 sekunder oc) liknade bullret af en störte wagn på barfrost eller af en statkare skorstenseld. Döcrar, fönster och lättare möbler skakades. Skalfweat före gicks och efterföljdes af storm med stark snöyra måndags eftermiddag. Barometern observerates wäl ide för stsillfallet, men stod håde före och etter ganska låg Enligt Korrespondenten från Landeko na har arbetet på upptagandet af en are tesisk brunn derstädes, hwilket redan lärer kostat omkring 10,000 rdr, ännu icke ledt fill något tesultat, ehuru borrningen sott skridit få långt, art man år på omkring 70 alnars djup. Kalorikmaskinen. (Utdrag utr ett A.B. metecladt en fit bref). Neryork d. 1 Jan. 1859. Till swar på din förfrågan får jag saga, att berätteljen derom att kalorilmastinen nu år fullkomnad eger fin viftigher. Of wer 100 falorikmaskiner på mindre skala hafwa allaredan blifwit bygda, och fattae mig ord att utttycka min tillfredsställelse att hafwa öfwerwunnit alla praktiska fmårigheter oc) derigenom lyckats gifwa menskligheten en driskraft, fri från fara och få enfel, att hwar och en fan tillse den. Förståndets öfwerwigt i det menskliga mastineriet tilkännagifwer, att naturen icke berälnade att jenorna, utan att hjernan skulle utföra de underwerl, fom en dag komma att omffapa jorden till ett parar dis. Med en universel drifkraft, tillgång lig för hwar och en, hwilka gränsor finnas för materiel förbättring och framsteg? Genom mekanilus Wensiröm, fom nu år hår och just på wagen att återwända till hemlandet, lommer kalorikmaskinen att genomdrifwas. J. Cricsson. (Jnsäntt.) Wi wilja här fästa uppmårlsamheten på ett med framgång försokt gödningsellet jordförbättringsmedel, som för billigt pris ligger hwar och en nära till hands och hwilfet, äfwen för de minsta jortbrufare, år möjligt att åstadkomma, nemligen rostning ciicr bränning af ler. Det år ej något griper ur luften wi hår hafwa att omtala, någonting nytt, oförsökt eller okändt; för århundraden tills baka begagnade man fig ar lerafra till gödsling af de små åkertäppor, man ågde, och mången, fom ännu i dag behållit kunstapen harom, har i mer ån en wacker fförd prisat werkan af det billiga gådninggmedlet. Det år sålunda ett gammalt ämne, ånyo omordadt i wåra dagar i Bergelins förtjen sifulla udskrift; men det år wärdt att sägas och sågas om igen! Man har framställt flera sörfaringssätt wid förbränningen, men dessa hasfwa I wår tanka warn för onödigt omständiga, följaktligen kostsamma genom deswår och tidsspillan — och den stora mangden af landtbrukare inom landet hafwo, som wan ligt wid aägot nytt projekt, något nyti upptäg, laggt armarner fors. .:UTAT