Norrländska Korrespondenten – 23 februari 1859, sida 3

nmii j: eeee buru den nog skall kunna dölja sig. För intet i werlden hade jag welat förtro mig åt mina föräldrar ... och blotta tanken dervå föreföll mig fom en profar nation, Snarare war jag beredd att lemna mitt förtroende i händerna vå Hiwils fen onnan fom belst. Jag wisste att mina föräldrar skulle fomma med få många råd och förmaningar; wisserligen goda och nyttiga allesammans, men det war ändå ide det jag behöfde; jag be höfde deltagande . . . månffap... unge domlig uppfattning af mina fänflor . . . och det skulle jag finna bog Carlo, jag wisste der. Jog öfwerlade. Tanken att besöka honou och onfartro mig åt honom föreföll min eme nd i alla fall nästan äfwen brostflis, sa våfwade jag för bar ra sluggan af att afsloja mit inre tills stand. Då annu hade intet ord om mitt tycke tommtt öfwer mina lårpar, og nu ... omänvigpeterna förändra oss myce fet. Efser tusende funderingar hit oh dit — fattode jag ändtlinen mint beslut. (Fertsåt:niag.)