Norrländska Korrespondenten – 22 januari 1859, sida 2

——24777 — ocksa ödet förer dem ut i den wildaste öfen, lifwål altid förstå uppleta en grön flåd, der de uppbygga fin lila hydda mot formen, oc hwarest en hwar måfte tills flå, att der år godt att wara. Denna lyck iga talang ägde Karia; hon war född med en egen gäfwa att behaga andra och trösta fig sjelf. I det hus, hwarest bon nu befann sig, war en wuxen dotter, fom ägde bade nog förstånd och hjerta för att warseblifwa Karins företräden, och som genom sin wanskap och umgänge sökte hålla Karin skadeslös för det törs nefulla i hennes belågenbet. De twenne wåninnorna wieste sa salla till, att Rarin för det mesta fick uppehälla sig i srökens rum; och der tarättade hon fig ett beyagligt oc) trefligt hem, Jcke heller twor hon öfwergifwen af fin skyddsande (est namn hwarmed hon i fina tankar alltid betednade fin okände wälgörare och wån). Tid efter annan fann hon i fina gömmor alleyanda smäskänker och bref, i ywilta sednare hennes uppförande beröm des, och wintar framkastades om en för beane stundande lyckligare framtid. 3f: rigt efterforffade hon, hwarifrän dessa saker kommo, men utan att erhålla full: