Norrländska Korrespondenten – 19 januari 1859, sida 3

nes fantasi, änskönt hennes mogna för. ständ wäl insäg, att det war en jordisk wån, fom hår werkade. Hon gissade, att det tilläfwentyrs kunde wara herr v. S., och då hon dagen derpå säg honom wid fitt inträde i kyrkan, belsade hon honom under blandade fänflor af blygsamhet och tacksägelse. Odeskrifligt för och älskwärd stod lilla Karin på kyrkogolfwet i sin swarta drägt, wid sidan af de hwitflåd. da, präktigt utstyrda kusinerna, hwilka hon alldeles fördunklade. Jngen kände detta mera lifligt ån den unge husar.löjl. nanten H., en intagande och artig herre, fom med fin mor hade anländt från Kö penhamn, för att besöka herr A:s familj, med hwilken de stodo i wänskaplig förbindelse. Denne unge man intogs af en häftig kärlek til den wackra Karin, och förstod få wäl att för henne tilfånnagifma fina fänflor, att han fullkomligt wann hennes rena oc oskuldsfulla hjerta. För henne, fom war obekant med all förfäls ning och foketteri, war det minst möjligt att dölja sitt inre för den person hon äl: stade. Doch, under det beständiga twånget af deras omgifnings misstänksamma blicr, wägade de endast i få ögonblick