Norrländska Korrespondenten – 15 januari 1859, sida 3

Fråga wi nu om de, som hade nyttan if den goda penningtiden, nemligen de irbetande klasserna, under denna gyllene id woro fullt belåtna, få minnas wi blott! tt sådant erempel, nemligen en gammal soldat från Gestrikland, fom på sitt lilla torp födde en häst, med hwilken han i all in dar fört foror mellan Gefle och Fab: iun. Mött af en gammal befant och tilfrågad hur han mådde nu för tiden, fivas rade han på soldatmanr, helt twärsäkert: Nu kan det wara tider att lefwa för dem som för foro, når man får 15 sk. (pun: det) mellan städerna. Jag är wan att föra för d. Annars hette det wanligen af folf, fom på jernwägen förtjent 3 a 4 rdr om das gen: allting år få dyrt, wi få ingenting öfwer. Det war ändå brist på penningar. När dagspenningen steg 50 procent wille man hifwa den fördubblad. En wanlig dräng, fom förr haft i lön 75 rdr jemte wanligt tillbehör af klader, fordrade nu 150. Når en ftig kohl i stället för det wanliga priset 3 rdr betaltes med 6 ror, wäntade man att den ännu skulle stiga mer. En arbetare från öfre Dalarne, som warit wan att få 1: 8 a 1: 12 om dagen, bade under sommaren fått 1: 36, men war ändå missnöjd och förklarade helt be stämdt under hemwandringen på hösten, att han nåsta år skulle hafwa 2 rdr, an: nars gick han ej ur stugan. Oaktadt den ökade förtjensten hade dock alla brist på penningar, och den trodde man kunna afhjelpas genom ännu mer öfade inkomster. Så trodde man och tror få ån i dag. Hogst få äro de, fom begripa att endast försakelse och sparsamhet lan af hjelpa brist på penningar. — — Ä— — — (Jnsändt.) Om Schismatiska rörelser i Me delpad. (Forts. fr. föreg. N:o.) Stöde pastorat. — Curam pastoris gerens inbetättar, att hår wetetligen icke finnes söndring af det slag, som i de tre första momenterna af Hr Biskopens anmärkes: — att antalet af baptistlärans anhängare ide lätt bestämmes, emedan endast någre bland dem gifvoit fig tills känna; dock anses deras antal ide mycket öfwerstiga 30 personer; — att nägot ans nat symbolum ån wår kyrkoläras icke an: tagits, icke heller någon egen eller annan organisation än att de i enskildta hus hålla s. k. bön; att deras ledare icke äro hwad man kallar bokläste mån, till största delen utsocknes mån, Dalkarlar, Tor: pare och inhysesmän, de der, såsom det tyckes, af det sjelftagne yrket hafwa sitt lifsuppehälle, om ån antagas måste, att flera drifwas af heligt nit, ehuru det icke fan nekas att tankarna i afseende på De rag moraliska bildumg och afsigter hos somlige äro delade bland baptisterna sjetf. wa, få framt man får tro hwad hår al: