Norrländska Korrespondenten – 15 januari 1859, sida 3

ena handen, han hade förmodligen legat på den, och olyckligtwis war det samma hand som han hällit pistolen i, då ban welat skjuta på änderna i Wallfärra bäck. Ru tarfwades inga bewis på didahås stens tillwaro under den tillämnade and: jagten, ty Petter fånde det alltför bektage ligt i fin wärkande hand. Bäckens fredlige ande hade hämnats på den förwågne skytten och gifwit honom en liten minnesbeta. Och Petter skulle under resan nödwäns digt in och rådfråga fig hos den fiofe mannen i Håstenslöf. Men den flofe mannen war klof nog att anse hans äkomma för en obetydlig försträckning och smorde handen med litet kamfertsliniment. Och wid Bialitt, der mina saker qwars lemnades, skildes wi åt för denna gån gen hwarwid jag tog pistolen under ars men och wandrade hem. Men jag hade dod med mig en annan julfröjd, en angenäm sysselsättning från snillets werld, då jag i fickan bemförde den nyss utkomna och försia editionen af Frithiofs Saga. Jag hade föpt den för mitt wid flut