Norrländska Korrespondenten – 22 december 1858, sida 3

ler wäl då någon god bit från de rikas bord. Anda upp från den rikes präktiga salar, ter ögat will bländas af de ftrå lande ljusens mängd ned till den torftis gaste hydda, der några pertor under det låga taket sprida ett dunkelt sken, år der högtid wid Julen. Blifwer icke den nedröfta stugan oftare sopad och fejad, så blifwer den det åtminstone till Julafton. Den qwållen wil den fattigaste hafwa twå ljus på bordet. Den idoge handtwerkaren är gerna uppe få wycket tidiga re på morgonen, för att, når Jul ljusen skola tändas, funna fi lägga bort arbetet för Juldagarna. Och hwilken glädje har ide den högtiden med fig! Julglädjen år den barnsliga glädjen. Ty Julen är barnens högtid. Afren det fat tigaste barnet fröjdar fig wid tanken på Julen. Oc den trötie åldringen, fom för längesedan trampat ut barnafforna och tillryggalagt en ganska lång sträcka af år, fånner fig såsom barn på nytt och fröjdar fig med de små: ty Julhelgen för: ön dess tanke tillbaka til de glada barndomens dagar. Och hwilkens barn: dom har ej warit glad? Hwem tänfer icke med wemod tillbaka på sin barndoms solljus och sorglösa stunden? Och skulle ide Julhögtiden wara en barnafest? Den år ännu för menskans finne En motgonglans, ett heligt minne Af skönare, af båttre dar, Då hon ännu på barnbal war J himlen, i det blå gemaket Med silfwerkronorna i taket ( Och sof, fen bon fig dansat warm, Hwar afton, på fin faders arm. Dåhon war rif som bildnings gåfwan Och hennes språf war blott en bön, Och hennes broder war hwar skön, Hwar wingad himlason derofwan. Julhögtiden bår i sitt sköte ett heligt minne om hennes barnaskap i him. len, hywilket hon förlorat fen bon föll hit ner, men odfå ett minne deraf att hon åter fan winna detta barnaskap, genom den enfödda Himlasonen, fom bljwit ett barn bland menniskor, om hwars födelse Juibhelgen just erinrar. Matte då ingen under Julen glömma denna heliga betys delse! Måtte wi ala funna fira wår helg med barnsliga hjettan! I rife, fom hafwen få mycket öfwerflöd, förgåten ide abdeles de fattige. En påfs wa, fom för eder år obetydlig, fan för den fattige wara af stort wårde och ffån: fa honom mycken glädje. Och I fattige, fen ide med få mycktt afund och sådan bitterhet upp t:ll de fornåmas salar, af undas ide de rifa deras öfwerflör; all fålbet består ide deri, ait wan har mycket. Mit ega ett förnöjsamt finne år en for riledom, men afunden år en ful fårfla. (6. W) ESiöfarts-underrättelfer. Sept. 2 Norden, Häggdahl, ank. fr. Awoy till Bangkok. — 8. Jnkeruan, Sundström, ank. fr. Newvork till Rotterdam. Okt. 31. Venus, Hjeltström, ank. från Puenus Ht Constantinopal, af: ERE DDEBED mii. e. eeeWl