Norrländska Korrespondenten – 18 december 1858, sida 2

och Swarta hafwet. Men tet tycktes honom ännu för långt; hang lang:an kunde biott swalkas uf Öyersjons wåg. Han drog fina wilda faror tillsamman och räckte sechsaren handen i Brinou. Konung Carl lät befalla en björnjagt wid Kongsör. De kloke i landet sade: Wår konung är blind. Men kung Corl sag auenast ederna och fördragen. De slymde för honom all widare ussigt litsom en mur. En dag I början uf Mars är 1700 samlades jag säanstupet på Kongsör, 14 mil från Stodholm. Konungen war wid gladt lynne, och hertig en af Hoastein, fom beständigt föl:de honom, hade ett outtdurs ligt förråd af befångda jagthistorter. Ån mar det en dtofhjorts, ån ctwdildswin, ån en kurfurste, än en wacker wjolnareflida fom i desta äfwentyr fpelade bufmudrollen. Konungan lå: fig det u äl behur ga. Wårluften spelade srist öfwer araus stkogen, drifworna ssalte wio midoagslid, oq skaren bar förtraff igt om morgnarne. Redan forun dagen hade man riugar en björn, OM Hard tom for utt mottuaga sin herres bafallaingar. Rorungen mans De fig till herugen: Mon frere sade, ai