dan i godo. När detta ej lyckodes, ål be han fis, retad af hundarne, på bafs fötterna, kastade till marten fyra af jä garne, fårade hertigen od mar nära att bryta sig igenom, då han föl för fonungens och Arvid Horns förenade anfall. Jagten fortgick i flera dagar. Man aflägsnade fig längt nog från Kongsör. Man åt i bondsstugor och torp. Man sof i presigårdarne. Knappt grydde dagen, innan friget mot skogens konung än,o begynte. Ficrde oh femte björnarne fångades utan äfwentyr. Den sjet:e undkom, ja gades en hel dag od fangades slutligen i en warggrop. Den sjunde salte fig rid motwärn, dödade en hund och kramade få eftertryckligt en af konungens stalldzän gar, att karlen bortfördes mer död än lefwande. Rusande mot nätet, fåldes ban slutligen af konungens egen hand. Om tapperhetsmedaljer warit brukliga den ti dnn, skulle kung Carl ha unnat en sädan åt fin tappre woiständare Efterhand hade man fångat tretton, och flera hade man ej kunnat uppspära. Befadning war redan gifwen till ätertäg, då rapport fom från den yttersta jägar