Norrländska Korrespondenten – 15 december 1858, sida 2

(Jnsändt.) Bref från en prenumerant. Allenastyrelsen möter öfwerallt fina fwår righeter och ej minst wid öfwerstyrelsen för skolorna. Inom det widsträckta Hernös sands stift fitta biskopen och konsistoriales i Hernösand, och skola bedömma, ej alle: nast om sökanden till en lärarebefattning i Sundswall, Östersund, Umeå, Piteå, Luleå eller Haparanda, bekånna sig till den rena evangeliska läran, samt år känd för gudsfruktan och goda seder, utan åf: wen om han år utmärkt för allvar och stadga i karakteren samt foglighet i lvnnet, m. m. m. m. som omförmäles i 60 g af kongl. maj:ts nådiga stadga för ri fet8 elementar-lärowerk af den 14 Aug. 1856; ehuru personen fan wara alldeles okänd. Hwar och en skulle wål tro, att når sökande anmäla fig til lärareplatser wid skolor, dem ephorus sällan eler al drig har tillfalle att hedra med fin når waro, några uppgifter om dessa maftpå liggande ämnen infordrades från skolans inspektor eller lärowerkets kollegium. Wi funna ej afgöra huruwida biskopen och konsistoriales alltid förlita sig på sin egen kännedom; men att detta warit håndelsen, når den 1:sta i denna månad en lärare: befattning tillsattes wid Sundswalls ffola år få mycket såkrare, fom den utnämns de, ehuru han wistats öfwer tre (3) År inom samhället, ide ens till paftorsembetet aflemnat något prestbetyg, och ide heller härifrån begärt något sådant för fin anföfning. Möjligen har konsistorium intet lagligt bewis öfwer sökandens trodbekännelse, eller öswer hang gudsfruktan och goda seder nu för tiden. Och som hwarken skolans inspektor eller låromerkets kollegium blifwit affordradt något bes wis eller utlåtande ofwer sökandens al: war och stadga i karakteren, samt foglig: bet i lynnet, få synes tydligen, att fone sistorium ej heller angående dessa fårdes les wigtiga bestämmelser för en sokandes lämplighet till uppfostrare för det uppe wårande slägtet, gjort fig nägot omak, utan helt enkelt ittat på fin ofelbarhet. Når man säledes ser, att icke end de få fordringar, fom åberopade nådiga froljtadga föresktrifwa, blifwa werksamt tildmpade, utan endast de små lärdomsprofwen iafttagas, sa måtte man wara tacksam mot forsynen, fom i fin godhet få pyrer, att, oaftadt all underlåtenhet å myndig h ternas sida, ändå uppsostrings anjtalters na kunna wara i det temmeligen goda skick de befinna sig. Att något fel i sjelfwa organisationen för elementat larowetkens styrelse måtte förefinnas, synes oundwitligt, men Hwars uti? lårer wara mycken twist underkastadt. Dock synes oss i all enfald, som foräldrar och målsman borde i styrelsen få hafwa alorig så litet att saga; då ej allenast deras, utan åjwen faderneslandets lycka och trefnad beror på den uppwärande ungdomens ledning oc) onuvärdnad uti skolan; ty få aro de hwiufad uppfostran sker i heumet. Jjfrån arbetaren utgå de fleste hwilka besota skolorna, och fom föråäldturna sjelfwa, dels behofwa an-.