Norrländska Korrespondenten – 15 december 1858, sida 2

betsam qwinna, den wi barn af hela wårt hjerta älskade, och kanske just derför att hon oupphörligt släpade under tungt arbete, äldrades hon tidigt. — Då jag såg henne, ehuru ide gammal till åren, fe ut fom om hon redan warit en gum: ma od) då jag tärkte på att hon, efter fors dör, på fin ålderdom ide skulle ega annan tilflyktsort än fattigbuset, ifall ide hennes barn funde draga försorg om henne, få skar det mig i hjertat od jag tydte att den fattiga qwinnans öde mål mycket liknande ett arbetsdjurg. Ada dessa tankar under tuvgt arbete nedstämde mig, få att jag war ett tyst oc trumpet barn, mifnöjd med min lott. 3ag fick höra af en gesäll att det fanns en fru i Stockholm fom war får gare oc hette Renius, tror jag. Når jag gått till skrift, bad jag prosten skuffa mig en tjenst i fladen H—; iy i mina tankar spökade allt jemt den der frun som blef särgare. — På hans refommens dation fid jag ocksä en tjenst hos en gains mal urmafare med namnet Pettersson och som war en enkling. — Jag bade ide warit der långe förran den elaka huge hallerskono behaadling gjorde att min