Norrländska Korrespondenten – 11 december 1858, sida 2

lemnat åt Jnsandarne att efter bäsla förmåga bewisa motsatsen. eika grundlös är beskyllningen att jag ännu står under inflytelsen af en konkurs, hwilken dock genom dom for nära twenne är sedan af: flutades och till förda delen war förorsakad af stuldfattning i och för fullbordandet af mina afademiska studier; och inses lätt af hwad art insinnationerna om konflikter med konkurslagen m. m. äro, då sådane aldrig egt rum. Och att en man, fom ännu ide i förmogenhetsafseende hunnit förwarfwa en oberoende slallning i lifwet, sasom ofta warande i ekonomiskt träng: mål, soker att på arliga och redbara wagar godtgöra och infria fina skulder, må wal ingen råttankande flagga honom till last. För öfrigt ofwerlemnas ät Jnsandarne att uppwisa ett ens da exekutionsdiarium, der mitt namn, om ej af missforständ, forekommit. Att uti min publicisliska werksamhet de rena affigterna att gagna stundom gått hand i hand med ett altför fritt behandlande af både perfor ner oc saker, will jag på intet satt förneka, afwensom att deraf bade de förre tagit anstot och de sednare ide alltid framlagts i den ljusa. ste dager. Sålunda bafwa afwen uttrocken kunnat ofwerdrifwas, dot framkallade af mina motftändares bitterhet, hwarigenom den egna bitterheten någon gäng gått ofwer mattans gräns) något fom äfwen ofta blifwit både er: ssFant och ångradt. OM ehuru jag derigenom ej ämnar beswarja någon storm mot min perfon: lighet, utan blott afwarja de moraliska lyten man gifwit mig till dels, uppdiktade mojligtwis till följe af denna min werksamhet, forklarar jag härmed öppet, att jag med det snaraste ta: ger afsked derifran, lemnande fältet ät dem, fom äro renare och fullkomligare än jag. Falstt är deremot pästdendet, att jag sokt undandraga den skatt jag blifwit detsamma skyldig genom denna min werksamhet. Tv sasom sjelf leda: mot i innewarande ars Tareringskfomite, betri: der jag helt och hället insinuationen att denna jury blifwit genom någon min origtiga upp: gift förd bakom ljuset, dä mina inkomster från forsta stunden der uppgåfwos till sista stofwern. Att jag icke genom min anstallning mid an: nat Embetswerk och den s. k. slranga fysfelfätts ningen med tidningen ansett och betraktat min stottjens sasom en bisak, ådagalagges bat genom följande intyg säwal af min forman fom mina kamrater wid det Larowerk jag är an: stald. Ma derfore dessa tala mot detta förtal. Bil. Litt. A B. Man will slutligen äfmen nedsatta min behörig: het till den af mig sokta, nu wunna, Läraretjenften, fåfom skulle jag mid för densamma aflagdt prof hafva erhållit ett underordnadt be: tyg. Huru rent af obetänkfamt detta påstaende är, bewisas deraf, att en Larareplats ej fan winnas utan godkandt betyg, hwilket sålunda gifwer full behorighet for en sadan plats. Det synes dot, att man hwarken tagit detta i betraktande, ej heller ens gjort fig mödan att underratta fig om det erhållna betygets beftaf: fenhet. Ty i detjamma har min sticklighet ide fordrade ämnena af alla Consi orii narwarande ledamöter blifwit med berom omnamd, ehu: ru ett högre betyg än godkardej afgafs af stal, att, då jag mid specimens aflagaande Ha: de att genomgå och rätta uppsatser på ide min: dre än 4 sprak, uppa denna del af proswet, uti den bradska och hastighet, fom mid dylika tillfallen är altfor ojcta wanlig, och det utan tillbjelp af lexika och grammatikor, all den om: sorg ej blifwit nedlagd, fom plagar betinga ett högre betogs afgifwande. Sundewall den 6 December, 1858. 9 M. Lohr. Bil. Litt. A. Då Herr Magister A. M. Lohr, som från oh med höstterminen 1855 tjensigjort såsom e. o. lärare wid Sundswalls Elem.larowerk, dj: ) De anförda uttrycken hafwa Helt oh Hål: let blifwit ryckta ur sitt sammanhang samt fal: skeligen angifna sasom fallda emot någon per: fon, dä de endast gallde en tidningsredaktion, hwars medlemmar sjelfwe ide wilja framstallas ; for ofenfljaneten.