Norrländska Korrespondenten – 8 december 1858, sida 2

(Jnsändt.) Bref från en prenumerant. Lyckliga tid, då man är ung och litet wet, och litet fan, men ändock tror fig funna allt, och weta alt. Denna tanka gen omfor brefskrifwaren, då han läste red:6 af D. i n:o 48, emot dresstrifwaren rit. tade lila artikel — den war werlligen tis ten i alla afseenden. — Red. af D. viwar fig der att lätsa weta nagot, fom han ide wet, och att wara amid, det han ide fan. För att wara fin och funna wmwånda fv. nen på folf, att de ej ffola observera riet:0 af D. swåra nederlag, år det ej nog, att wara måhända både landsman oc arfe winge till nägon af storheterna Hacquin Bager eller Bjugg, utan det fordras åfwen något af deras rafande originalitet för att lyckas; men red. of D. år ej på minsta wis originell, den år deklagligen endast — rasande, och derföre år den på allo misslyckad. Red. af D. uppenbarar i hwarje blad sitt hejdlösa öfwersitteri, och det lojligaste högmod. Då nu red. af D. funnit, att han uti fina afslöjande anmärkningar öfwerallt huggit i sten, och blifwit fullkomligt blottad för fin ofunnigbet, få har han på manligt fått gripit ef ter brefskrifwarens person, för att på ho nom öfwa fin förmåga. An förmågan denna gång warit serdeles flen, år att bes klaga, ty derpå förlorar låsaren. Brefe