Norrländska Korrespondenten – 17 november 1858, sida 2

draga dessa ömtåliga warelser funna ens daft weta huru mycken forgfällighet, ja ömhet, fom erfordras, om de skola lyckas att uppblomstra i fullfomlig skönhet. Utom de stöcre etablissementer, der werter odlas af Euroveiskt ryktbara ör: tagärdsmästare, finnas här och der, dock snart räknade blumister, hwilka i en liten skala, men med få mycket mer noggran: het uepfostra blommor, några göra det för sitt nöjes skull, men några också för att derigenom bidraga till fit underhåll. Af deta sista slag war den fladars fader oc) moderlösa Pascaline. Uti ut: byggnaden framför bennes fönster funnos stundom så utsökta exemplar af wexter, att man forgäfwes sötte derus likar hos de yppersta trädgärdsmästare. En af de sista dagarna i Januari fans nade plötsligen ett glänsande equipage utanför den anspräkolösa porten till hus set der Pascaline bodde i en culde fac längt bort i en förftad. En prydlig äldre dame, och en ung res ande flicka, i fin knoppningsstund, ffyn: dade upp till Pascaline. — Madewoiselle, säger damen, i mors gon är min dotters bröllopsdag. Hon