Adams första sömn. Tungt euckande gick fader Adam i Eden Och leddes och tyckte, att tiden var lång; Så tråkig han fann den beständiga freden Och till variation i den hvardagliga seden Han önskade sig litet buller och bång: Ty allt hvad vi sakna derefter vi sike; Och ständigt låg sällskap vår Adam i håg .... Han önskade sig att få träffa en like, Som i paradisets förtjusande rike Ej vore för hög och ej heller för låg. Till slutet vår Adam ej nöjder med miner, Gör störande ingrepp i djurverldens lif Han slogs med kalkoner och gäss och kaniner, Tog bon ifrån svalor och sköt beckasiner Och spetsade flugor och lefde i kif. Det blef för Gud fader snart allt för besvärligt Att styra en missnöjd och svår rabulist; Han slutligen söfde vår ungkarl så herrligt Och lät honom vakna som gift, ack förfärligt! Sin frihet Herr Adam totalt hade mist. Helt hastigt begynte han önska sig friden, Blef from som en dufva och spak som en träl, Han älskade lugnet och fruktade striden, Men suckade tyst efter ensamhetstiden, Då Eden ej skådat ett äktenskapsgräl. Beständigt i tysthet den stund han fördömde, . Som varit hans olyckas upphof och grund Den tuppluren aldrig i lifvet han glömde. Som kostat hans lugn: han om refbenspjell drömde Så enart ban för Eva fick sofva en blund. Hwarjehanda: Stor reform i Tolletten. J Paris larer tjugu unga fruar bildat en Tollettreforn klabb. Stadgarne inne båda att klubbens medlemmar endast få bära flådningar utan Holanger, Hattar utan blonder, inga armband eler andra dyrbara nipper, aldrig broderade nogsdufar, art:ficiella blommor, plymer eller bandgarnuvrer. Foraldrar och männer ha med fynnerlig ifwer undertöt företaget och man wäntar fig goda refultater deraf för in: stundande winter. De oerhärda råfnins garna hos modisterna, kramhandlaren och juveleraren, bwilfa stort lugnet i få mån. gen familj. skule tå få fmåningom för swinna. Det enda fom ännu hotar ut bens bestånd år en twist mellan de tjugo ledamöterna, gissa om hwat? — Jo, vom presideniskavet. Jngen will åtaga sig pre sideniskapet, iv det toder va en framskriden ölder; deremot wilja ala oli sefreterare, fom låter mera unaromligt. — Ett sådant oförnuft, då man häller på att organifera en få fornuflig siftelse! (Jll. T, —— TF.—— —a—— s————— ———— — Uader det umerikanska oafhångighetefric get begaf sig en engländare, med hustru och twå små barn, från Ostindien till Enafland DÖ fora ÖS5 AUF tU fan, fl.