Sinai. (Ur den noss utkomna boken Palins, eller det Heliga Landet, af P. WMeeftin.u Detta berg, der Gud under oasana. ljud utgaf fin Heliga Lag, de Tio Burdorden, besökes sällan af någon resande; dock har en Swensk bestigit detsamma. Wisserligen år det längesedan, öfwer 200 år; men i Asien, der förbåttringar och förändringar ide ske få slyndsamt fom i Europa, betyda ett par århundraden ide få mycket. Dessutom år Sinai ett berg och sålededa lider det föga eder intet af i dens åwerkan. Man har jemfört den ännu lefwande Franske skiftställafrrn Dumas beråttelse om sitt besök på berget Sinai med den Swenske Skeppslöjtnanten Nils Mattsfon Köpings berättelse om fina äfwentyr, och funnit begges uppgifter på det nogaste öfwerenssstämma. Köping seglade i Augusti 1653 med ett Holländskt skepp inåt röda hafwet. Han ankrade i en wik, fom kollas Sanct Gar ring fund eller wik. Några katholska prester, med hwilka han gjort bekantskap, inbjödo skeppskapten och ett Holländskt sändebud att besöka berget Sinai, som låg i grannskapet. Wi meddela ordagrant Köpings berättelje härom. Han säger: (Efter jag stod wäl hos desse fatholske prester, bad jag, det de wille fålla ett godt ord för mig hos wåra förmån, att jag skulle få följa med, tid att äskåda få namnkunniga höjder, hwilket mig tillstaddeg. Den 31 Augusti e. m. satte wi of, tillsammans 10 man, utom Munkarne, på muläsnor, som de anskaffat från ett närbeläget torp, och foro allt genom sand och små törnbuskar. På wägen fanns intet watten, hwarföre wi wåäl hade lidit stor nöd, om wi sjelfwe icke haft watten med oss i läderflaskor. Wi tommo fram den 2 Sept. till berget Sinai. Der satte wi oss neder till def Nunkarne bädat fina medbröder om wår närwaro. När de kommo igen, hade de med fig 6 andra fåder af Karmeliterne, fom förde warmt watten, med hwilket de twättade wåra fötter, lysste och tackade of för de wälgerningar, wi hade wisat deras medbröder. Men wi måste lägga ifrån oss wärjorna uti ett walthue, deruti wid pass 300 Turkiske soldater woro, fom bhöllo wård öfwer berget. Desse soldater hållas af Munkarne för Judarnes skull, hwilka med få myckt störte nit soka att taga berget frän de Christne, som Moses hår emottagit lagen af Gud. Om afto nen bad det Hollåändsta sändebudet laga, att wi funde så fe några namnkunniga minnesmärken, fom kunde höfwas Christne