Norrländska Korrespondenten – 6 november 1858, sida 3

söras genom himmel och afgrund, huru förhällandet war om nätterna, då Pehr bade uppenbarelser, wisste ban ej. Sin engel påstod han fig deremot ständigt fe. Under samtalets fortgång hemkom Pehrs moder, en såsom det syntes from och förståndig qwinna, förut benägen för baptige men, genom Pehrs warningar återfrd från densamma; Pehts fader är för nås gon tid fedan oftren. Första gången Pehr hade en uppenbar relse war i början of Februari, då hans engel fom till honom i drömmen och förde honom förft genom helwetet och sedan ger nom himmelen. Bessteifningen på himme len hade någon likhet med Jnga Jans dotters, Faringeflickane, syner, rod med oändligt mera sammanhang och med den olifhet, fom måfte wara mehan en trög Uplandepigos torftiga inbillningsjoster och den mångskiftande, färgrifa bildwerld, fom för Pet poctista sinnet hos en Dalarnes son skimrar fram i visionens stund i fon tastiska former. Säsom ett originelt drag i Pehrs be skrifning på himmelens herrlighet förtjenar fanske nämnas, att han fore ott af al sång i himmelen war de på jorden annu ofödda barnens fång den stänaste; deras rosler klingade, fade han, klarast oc ljafligast af allas röster, så wål englars som helgons. Enligt Pehrs egen uppgift börja hans soner, som utan uppehäll fortgått sedan början af äret, ott alltmera aftaga; swimningarne inställa fig ej heller få ofta fom förr; troligen år han innan kort aldeles befriad från dem båda. Jag frågade ho. nom om han gerna såge tetta, men han fwarade med barneligt uttryck, att han heldre wille att hans engel fortfore att uppenbara fig för honom. Skall jog slutligen uttola min enskilda tanie om Pehr, få år den i full öfwer ensstämmelse med de personers omdömen, fom haft tillsälle en längre tid observera honom: den, att hår ej finnes något det ringaste spår till bedrägeri. Pehr är en liten enkel, ofonfilav gosse, fom bwarje ledig stund deltager med barnelig fröjd i fina jemnårigas lefar; men hans fmime ningar, då han är borta och fer fina soner i himmel och afgrund, antyda til räckligt att hang claitvovance år på fame ma filt fom hos få många andra claitvoyanter i Äldre och nyare tider: beroende uf ett kroppsligt sjuldomstillständ, som annu ej blifwit af låforefonften nog ut forskadt, för att funna af densamma med någon större framgång bekämpas.