Norrländska Korrespondenten – 6 november 1858, sida 3

tala med denne himmelens utkorade. Än: da från Gagnef gingo flodar af mån och a winnor fina 10 a 11 mil, för att råde. fråga den lilla Säl Pehr i deras själs 122 och några medförde t. . fina små barn, fom några Bläfullafarande barn i Modfjärd sagt åeföljt dem på denna för Dalfolket få hemlighetsfulla, fafawäckande luftresa oh derwid ingått för. bund med mötkrets furste. Nu wille de djupt besymrade föräldarne bedja lilla P. ehr fråga sin engel, om ej någon hjelp eller räddning funnes för deras stackats små. Ju mera jag nu på min refa nårurade mig Eifoalen, desto bestämdare blefwo de sig om hwarandra korsande ryktena; un derbara saker refererades såsom wissa, o och nyfik-n b slöt jag att i Elfdalen uppsäla Pehr, för att få af hang egen mun för: nimma, hwad han trodde fig hafwa fett och hör Wid stora landswägen från Cisdalen till Särna ligger byn Loka, och det år i en uf dess läga, små, omalade boningar P.ehr har sitt fädernehem. Jag trädde in i en waniig, mötrk hwardagssstuga, der en medelälders qwinna påträffades, fom be. fanns wara Pehrs faster. Pehr war ej inne och fastern wisste ej hwar han war; han wore få lersen, uppgaf hon, wid de minga b:söfande, af hwuka några gjorde spe af honom och hang uppenbarelser, att han ofta sprunge bort och gömde fig Ef ter en stunds fäfång wäntan började wi seta efter Pehr, fom befanns hafwa gömt sig i ent u hus, hwarifrän han framtom pi autt ullkannagifwande, att jag ej lommit för att tådfråga honom, utan för att blott ändä språka wid honom litet. Så Pehr Andersson, få är gosfens fulltandiga namn, år 10 år gammal, men af järdeles swag och liten kroppobyggnad; hans hufwud har en owanlig form: mycket lag panna oc nedtryckt hjessa. Det rika bruna håret war fammadt åt båda fidorna sasom Dalallmogen brukar. De ljusblå ögonen hade ett eget drömmande uttiyck och ofta låg det liksom en slöja öfwer dem och förrådde att tankarne woro långt borta från det närwarande. Med anledning af den bleka, nåstan genomskinliga anfigtsfärgen frågade jag flere gånger om ej Pehr war sjuk, men fick, derpå bestämdt netande swar. Slutligen letade jag dck ut, att han hwarje dag war borta, d. w. s. an: dedtagten Fannade alldeles af, och goesen fol sanslös till marken sasom död. Dettanetillnänd sades dock ej wara langre ån högst 10 minuter, hwarefter sansen fmå ningom åtetwände. Under dagarne war det entast under detta iillstäånd, fom Pehr sag fina fyner och tydte fig af fin engel