Norrländska Korrespondenten – 27 oktober 1858, sida 3

DeD a deltaga i ett briljant slä:parti wid sin fästmös sida. Han hörde redan bjellrornas klang och lyssnade redan till hwiskningarna från tluserstans läppar då — dä tunga fots steg hördes i trapporna och derefter nägra dofwa knackningar på salens dörrar. Brukspatronen trodde att någon af bans wånner, fom äfwen bewistat mid dagskalaset, i balfrusigt tillstånd fnägat fig uppför trappan och nu hade swårt att hitta på läfet, ffyndade upp från fofe fan til dörren och öppnade densamma. Men det war ingen wån med swaga knån, utan en arbetskarl, som med flac diga steg beträdde salströskeln oc fans nade med ryggen emot dörren. Brukspatronen wek några feg till baka. Har jag den äran wara igenfånd? frågade farten med låg stämma. 30 jag tror wmwål, stammade Dahl något förlägen, jag tror mål — ah det war sant vet — Arelson — min wan Axelson — wälkommen — tad för sist — det war — det war längesen wi träf fades. (Forts.)