Norrländska Korrespondenten – 27 oktober 1858, sida 3

och nickade åt betjenten, som körde slädan och derefter kuskade fin wäg. När Dahl flyndade genom portgången, mårfte han ej att ban snuddade förbi en bred farlfigur, fom dolde fig i mört. ret bakom porten. Uppfommen i fin granna wäning, täns de han den blirtrande friftal-lampan, kastade af sig den enkla men fina brukspatrons-uniformen, ställde wärjan i fa kelugnswrän, inswepte fin wälbildade ge: stalt i en morgonrock af broderad silkessammet, tände en cigarr och utsträckte mafligt fina lemmar på den swällande, sidenklädda divanen. Med halfslutna ögon drömde han sig tillbaka in i de sistförflutna stundernas njutningor och fröjder. På sina läppar fände han ännu den ljufwa eftersmaken af tallösa kyssar från en blomstrande kärleksglödande bruds mun. Han hade nyss fommit från fin blif. wande swärfaders praktfulla boning der en lysande middagemältid warit gifwen för talrifa förnäma gäster, och om en timma skulle han dit återwända, för att i en enklare men mera lämplig dräg!