Norrländska Korrespondenten – 23 oktober 1858, sida 2

od de: skall dröja långe innan jag ut sätter mig för någor nytt! — tad skall du emeleriid ha, Arelson, aldrig skall jag glömma den tjenft du gjort mig oc min mwän! Ni bor på Norr, smågossar, men tor nan ni hunnit halfwågs, ha ni frusit ihjel, få handtwerksgesäller ni ån ä — tag mäste ta er hem till mej — jog gör det ogerno, men det fan inte hjelpas — nöden bar ingen lag — låt of ffyndal Och dermed sträckte jernbåraren ut fina långa ben och satie fig i spetsen för tå: get. Jäger och Dahl folide honom. Det dar af uppför fifta siyfwerns trappor, man lunkade förbi Catharina kyrka oc flod faart utanför ett mindre trahus wid en smalgata. Järnbäraren öppnade porten oc de tre nattliga mans drerne letade fig uppför en smal trå trappa. sår ha wi en ling smal gång, fade Jernbäraren, min dörr är långst bort — gå forsigtigt oc) följ efter mej! Dahl och Jäger följde efter, famlande i den tränga, morka gången, men når den förre, fom fnuddade med handen förbi est dörrläs, ide tunde underläta