Norrländska Korrespondenten – 23 oktober 1858, sida 2

Utsomne på gatan, hörde de ännu dånet af slg och förbannelser. III. En arbetares dotter. Den rordositiga winden bet skarvpt ger rom Stadsgärds hamnen oc skaf de ve vande snömassor från fina wingar. Frän Södermalms fyrfotorn förfunnas des af den hemskt och emonigt ljudande luren nattens elfte timwa. syafma wi tå suttinmtre timmar i detta fördömda nätkel utropade Dahl, fom, skälfwande af köld, betäckte sitt dlottade hufwud med bida händerna: f—n i dig och dina folfwandringar! Da är, minsan, inte wåder att Pros menera utt med bara firumporna, fjudas de Säger, fom tippar fina trärskor under tumultet. Md uernatten är ingen helsosom falfs wa för ett sönderslaget ansigte, tilla de Jernbäraren, doppande sitt blodiga bufwud i en suödrifwa. SID ingen sålare öppen, der man för ocager fan få låna fig en rod och en gammal hati! jemrade fig Dahl. för malen till äfwentyr har jag mål aldrig förr warit utel yttrade Jäger,