Norrländska Korrespondenten – 20 oktober 1858, sida 2

Langa åt pojken mössan, ropade fids mannen, slamrande i handen med twens ne sexsyfwerslantar, eler sätter jag flyr bord om fruas näsa en krona och badord en flafwe. Undan från diffen, ropade fru Strömquift til sotargossen, och packa dej på dörren genas — det snögar ute och fommer du wal ut, få har du för inte en hwit wöesa få wacker, att du ffa fe ut fom en ljusens engel. Krögerskan mwände derefter sitt anfigte mot sjömannen för att äfwen gifwa hor nom ett godt räd, då i detsamma de båda sexnyfwerslantarna, slungade af fjömans nens hand, med fina krönta fopparmuns nar kysste hennes läppar med den före wånande werkan, att hon inte på en hel minut förmådde öppna dem. Men hands ling år bättre ån ord, tänkte hon förs modligen och grep derföre tag utt en tom ölbutelj, den hon kastade midt t fjömans nens ansigte. Sjömannen, träffad af bnieljen, hwars tomhet ide förbättrade omständigheterna, gjorde ett skutt till diffen och låt fin dres da hand lefwa i fru Strömquifis gränas de hårlockar.