den afträdande och att något annat ån godt ej fan tillråfnas honom. Med Detta witsord bör ju ingen wara obelåten. Men snart ses några strömoln på bhorisonten, och dessa stiga allt högre. Ty man läser widare om hwarjehanda defekt: ter, t. er. brist på traft, ffarpfinnighet, allwar äfwensom någon afwit: ning från fafen (hwilken sak?), ung: domlig obetänisamhet och lättsinnighet, fom ide alltid blifvit aflägsnade af vallWare. Detta är wäl ändå att tilråk: na något annat ån god? Men nej Alt år ändå godt, ty det heter genast: samhället år honom utan twifwel ffyldigt fin tadfamher. Här aro åter mol: nen skingrade och ljuset återkommer, och äfwen detta stiger alt högre, ty äfwen han8 eftertrådare, heter det ytterligare, ftadnar troligen ej i den minsta förbindelse till honom, fom lemnat denne få. mycket qwar att uträtta. Detta är ju ganska wål, ty det förutan hade estertra. daren troligen fätt rent af lägga håns derna i korso, i brist på spsselsättning. Med stigande wärma höjer fig oc nu ltåftalaren til denna högtidliga slutönskan: mi lyckönska derföre ännu en gång fame hållet, bade öfwer att hafwa egt den ene och att få ega den andra. Ar ide detta en rolig orlofssedel? År den ide opars tiff, wälgrundad och wälwillig? Dock ett otd på allwar till Dilettanten. Då wi med honom instämma i noss anförda lyds önffan, måfte wi dod högeligen ogifla den slingriga och slippriga wäg, på hwilken Dil. leder sig fram till densamma, genom den föregående omskiftelsen af ljus och mörker i brokig hopröring. Sanningen hade hår fordrat, att, då man såsom sig bör med fägnad och hopp helsar den in trädande nye Borgmästaren, den Dil dock förut i N:o 16 mindre artigt demötte, få fom sökande, äfwen göra råttwisa åt den, fom med få utmärkt skicklighet, nit och drift, fom Hr Landssekreteraren Echell, en längre tid forest tt den wigtiga, inga: hunda lattskötta befattningen, och derun: der tillwunnit fig det stora förtroende, att samhållet, äfwen emot hans önskan, och utan hang ansofan, uppfört honom i andera rummet tll samma tjenst. Att på ett allom tillfridsställande sått handbhaf: wa en domare befattning, ja, hwilken magtpåliggande befattning som helst, till och med en Tidningsskrifwares, är hwarken möjligt ellet räådligt, ty man skulle då åf: men sullfrwsställa orättwisa anspråt och sirrdiga fordringar; men hwad man meo allt skål fan fordra, år art den fom sätter fig sjelf till domare öfver en domare, bör wara försedd med wida större tillgång på owäld i omdömet od) reda tframflål nin: gen, ån den högst sparsamma, fom låter fig finna i nu wwrörda artikel Uutan detta beting är det föga wärdt art sätta pennan på papperet och ännu mindre wärdt att lemna papperet åt tryckpressen. — Sedan Kometen aflägsnade fig från wår synkrets å himlawaljswet, inträdde en kallare wåderlek med skarpa frostnätter, fom gjort att jorden blifwit frusen och mår garne fasta och knaggliga. Denna förän dring i wäderleken synes dock ej wara för