Norrländska Korrespondenten – 9 oktober 1858, sida 2

Derföre ler han och har alltid ett roligt infall på läpparne, äfwen under det tyngs sta arbete och den ihärdigaste nåd. För ett godt och wänligt ord får man honom att springa i elden för fig. Men alt detta är han, innan han fått för många supar i sitt hufwud, ty då skall man ej mer funna igenkänna honom, Han är oregerlig, wildsint och föfer flaggdmål. Men bränwinets rysliga mwerfnias gar ompredikas i alla landsändar och behöfwer derföre ej fylla denna lilla des rä:telse. Till det sjette bordet närmade sig en werklig smedgesäll. Manner af samma yrke känna fig alltid dragne til Hwas randra. SHercn år smed, fade han til Jäger det fan jag fe på buden och hoffligare tillifa, det fan jag fe på mårferna efter sömhufwuna i i förffinner. 30 jo men, få kniper det till att was ra, swarade Jäger. Än sä krystiljöst, att wi inte räkat hwarandra förr — jag är hofflagareges säll och arbetar hoc Berlin här på föder — hwar arbetar herrn? H08 Olsson på Nort.