Norrländska Korrespondenten – 9 oktober 1858, sida 2

Frågon supprepades nägra gånger, med mellanskof; men först förmärktes blott odmån tystnad och sedan nej. Förenämnde Torpare låt wäl höra några ord om Bis belen, 1 synnerhet nya Testamentet, samt några brutna stucken af Bibelspråk; men erinrad om andra språk i sammanhang blef han tyst. Utom det att flere eler färre of flåme moförsamlingen hade sästat sig wid hwad fom ur Rikådagobeslutet blifwit uppläset, äberopades tillika Konungens Befallningshafwandes ifrån predilstolen upplästa fun görelse om böter af 5 Rdr Bco för baps tistist omdöpning. Och instämde förfams lingen i det yttrande af många ledamöter, att om man kunde bli befriad ifrån ute socknes fringfarare och fiäla-wårfware, fås fom ofta mera hinderlige ån beforderlige för en fund andaktsöfning och förnuftig gudstjenst, få skulle man i större lugn och ro samt med siörre nytta och uppbyggelse funna, på fädrens wis, idka husliga och grannskapliga andakisöfningar. MWminftone skulle ide mången glömma att sjelf lås fa och betrafta Guds ord, ej heder skulle han anse för nog att springa på famlins garna, ofta utan att weta eller fatta och funna reda hwad fom der framhålles. Det wore ju fortafte processen, — frågade nås gon eller någre, — att drifwa utbördins gar och obehörige konventikelmakare håris från? Härwid erinrade Ordföranden, att Riksdagsbeslutet ide wore rigtadt emot lofliga, sansade och anständiga samt för sannt christeliga religions-och andaktsöfningar skeende sammankomster, utan blott mot os tillbörliga, falska eller irriga och förbjuds na, samt emot idkare af sådana; äfwensom att socknemännen, i händelse de lomma att widtaga ätgärder till wederbörandes af lägsnande, borde granneligen alta fig för anwändande af yttre wåld. Och befanns församlingens mening ingalunda åspfta wåld eller olagligt förfarande, utan blott att man, efter allwarliga och almwarfams ma tillsägelser om aflägsnande från ön eller dock upphörande med i frågawarande framfarter, fule anmäla personerna hos rotans ortningsman, eller oc hos nårs mast boende kyrkoråds ledamot, wid åf wentyr af werldsliga magtens älitande, i fall de ide funne fig wid att lvda i godo. J betraktande kom äfwen, hurusom flere af dem, fom idka gårdfaripredifan för andra, hwarken ilågningseller förfäntås och uiläggnings stidlighet äro få förfige komne, att de ide behöfde gå hem, hwar till fin råtta boninggort, för att förfofra fig sjelswe i nödig christendomskunskap och dess utöfning, samt fålunda måjligen funs na äftadfomma något godt i husen inom tända g:annskap och bygder; men lemna Alnö förfamling, der det jemwäl finnas tillrådligt många personer, fom ide alles nast funna läsa rent och obehindradt för fig sjelswe och andra, utan äswen dyme delst snart genom sjungande af psalmer uppbygga sig inbördes inom hus och lämpliga kretsar: förklarande stämmosörsamlingen. att den heldre wille flitigt be gagna lyrkan och andra rum för ordets meddelande och annamande i afseende på