Norrländska Korrespondenten – 6 oktober 1858, sida 3

dig lagman. Nå slipper jag åtminstone frysa — swälta kan jag förut — mänga goda bekanta träffar jag — är sämjan god, är rummet stort — tad, nådig lags man! Bra swaradt; men alla fall, för tusan dj—r, är det wäl tusen gånger bättre att swälta ihjäl fom hederlig fart, än lefwa fom en skälm. Jag tror wi ta oss en suk på fisken — fru Strömquist, langa hit twå flara — men inga sirapskarameller, utan twå rifjern, som stå med ena ändan i magen och med den andra i gommen, liksom Jacobs stege — du känner ju historien om Jacobs flege? Tredje bordet: wHör du, min käre Lundström du, du måtte wara mej en sakramenska bof. RNej, jag är bryggardräng hos Bes flin på Hornsgatan. Fjerde bordet: Hur är det med dej, gamle mindra garolle, du fer ut fom du ätit opp nåde åren för räfwen — förbanna mej, tror jag ide att du pumpar tårar på fill biten! (Forts.)