Norrländska Korrespondenten – 6 oktober 1858, sida 2

sida om hwilken befann sig ett fönster med tillskrufwade luckor, icke täta nog, för att funna innestänga ljusskenet och sorlet inifrån. Hår hafwa mi då wärt sökta Para dig, yttrade fig Adolf Dahl hår Hhaf: wa wi roten af kunskapens tråd på godt od) ondt, såsom du behagat fåga flerfals diga gånger — men hwad är det? — min fann, luktar det ide siekt fläsk — bär bo då, Gud ware lof, menniskor! — jag älskar blommornas doft, jag tjuses af rosenängan från rena jungfruiiga läps par; men ingenting öfwergar lukten af siett fläsk! — Bror! får of skynda inl — jag börjar försona mig med dur CEden. Edvard Jäger beträdde trappstegen och öppnade dörren. Adolf Dayl nickade sitt farwäl åt måne och stjernor. De båda wännerna befunno fig mellan Mil och mwåga, säsom det beter på gammalt traf. törspråk, uellan Blåa dukens mörka wäggar, hwilka ihärdigt trotsade skenet af det ensliga twåstillingsljus, fom fpars samt tindrade från disten, obekant med målarens pensel, men beprydd med alla produfteraa af Fru Sttomquisis fof: fonst.