Jernbäraren. (Händelse ur Folklifwet) Af Aug. Blanche (Forts. fr. föreg. n:r.) Man är klok eller galen alt efter fom weriden finner för godt att bestämma det. Man år, enligt ett gammalt ord: spräk, icke tjuf för det man stjal, utan för det man ej fan gömma det stulna. Men der hafwa wi Blåa dufen, der i grannskapet of Sista flyfwerrnå trappor blänfer, belyst af månans sitralar, den blämålade bleckpålen, trögt wridande sig på fina hakar för den nordoniiga winden, fom då od då med några fina nöds forn, uppfångade ur iggata, smyckar de aula bokstäfwerna och siffrorna derunder, fon tillkännagifwa för ben n,sikne åffås daren, att Blåa dufen är ett af de Äidsta näringsställen inom det gamla Swea-. land. De båda wännerna stannade utanför några trappsteg af sten, som ledde upp till en låg och smal dörr, på hwar fin