VV O —UiA (AAAA — Björka by närwarande personer til un dergående af förhör om derifrån anmäld blåkullafärder. 8 stycken barn, hwaraf 5 från Björka, 2 från Hofänge och 1 frän By påstodo öppet och fådt, att de farit nattetid, wanligtwis onsdags-, lördags. och söndagsnätterna, til Blåäkulla eler Sofefsdal, hwilket ställe understundam ber nämnes äfwen Rosendal och Ljusandal. Dit fördes de af wissa förmenta trollpackor, äldre qwinnor, somliga beslägtade och bekanta, andra obekanta. Deras fors seltpg sades wara ån käppar och qwastar ån storkritur såsom håstar, orar och for, och innan de satte i wäg plågade troll pacorna draga en ermring omfring bal: fen på hwarje barn, hwarwid dessa för. wandlas till skator, och i denna skepnad anlände de till blåkulla, der de blefwo mycket wäl emottagna af den onde sjelf och rifligen undfägnade ån med fött och flåff, än med ormar och klossor (grodor) m. m. RPå tillfrågan huru den onde fer ut, swarades: fom en fin herre, än blåflådd, än utstyrd fom en Nås,sockenskarl, hwadan han fått det befångda namnet MNäsd-gudbden, föga fmidrande för de werkliga Nås-gubbarne. Äfwen beskrefs han dansa med barnen i deras skatlika skeynad, då de hoppade opp och ner. Det hände äfwen att de fingo se honom i den skepnad, hwari det enfaldigare folket af ålder föreställt fig honom, nemligen ut: styrd med horn på hufwudet och på fnåna, samt med länga klor på fingrarna. Barnen berättade od, att Nås gubben inrättat barnen att de skulle ljuga på alt upptänfligt wis. Af de gummor, fom wid underfökningen woro närwarande, utpekades 2:ne såsom de der skulle hafwa bortsört barnen, hwilka woro högst käcka i sitt påstående derom; men gummorna förnekade helt och hållet detta och syntes högst bedröfwade öfwer det lögnaktiga be teende hwarför de så wäl af förwillade barn fom äldre personer wore utssatte, och trodde man att dessa beskyllningar mycket hade fin grund i ett illa doldt, lägfinnadt hat. Sedan dessa förhör försiggått, gjor de såwål or Hwasser fom de öfriga fommitterade den församlade menigheten före stållningar om wodskepelsens och trolldomswäsendets otillbörlighet och skadliqhet för det fristliga lifwets frid och helsa, samt om nödwandig heten af en mera nogarann och sorgfällig barnauppfostran. Derpå slutades sammanträdet i moderförfamlins aen med bön och sång och foltet drog fina färde, troende lifafullt att pastor Blumen berg wore den enda rätta frälserman, hwilket yttrades i hopen. Såsom ett annat bewis på wantrons och okunnighetens stora walde fan nämnas, att en röst tilltännagaf högt, att det föga hjelpte att tro på wår Herre Kristus, utan wore pafior Blumenberg en bättre hjelpare. Aj de andra presterna kunde de ide wånta lig något botemedel emot det för handen warande onda. Dagen derpå bölls den utlysta undverföknin: gen om blåkullafarderna i kavellforsamlingen od emedan den egde rum i sjelfwa fapellfyr: fan fick den en hogtidligare prägel. Denna akt börjades med bön af jsorsamlingens pastor från predikstolen, och med ett för tilfallet lämpligt tal från altaret, hwaruti dr Hwasser erinrade den talrikt församlade menigheten om den frid, fom alltsedan kristendomens införande fortgått emellan mörkret od ljuset, mellan tron oc wantron, samt uttalade den förhoppning och ön: fran, att den widskerelse, för hwars skull un: dersokning skulle hallas, måtte genom en fli gande kunskap i Guds rena od) klara ord, och genom en forgfälligare barnauppfodran motar: betas och hammas. Forhören, fom aflupo ug: nare än dagen förut, uppdagade ännu tydliga: re, att folket i dessa forsamlingar hemfallit ät förwillelse, enar i alla def 12 bvar individer, tillsammanraknade 80 a 90, utgåfwo fig hafwa warit till Blakulla och fett satan och fmwatrvel: sion. Så berattade systrarna Brita Matsdor: ter, 33 år gammal, och Anna Matsdotter, 26 är. aft den förra fäårdatg till ?-KfSFHöH !ÖP-.-t il WAWA WAWA.WWA wWWeeeeeeee—