Widskepelsen i Dalarne. Efter Fahlutidningen meddela wi föl jande redogörelse för de pågående ranfafRingarna rörande blåkullafärderna i Mod: fjerd. Ejter näst förut skedd pålysning 2:e söndagar å rad i Modsjerds kapell anställdes en förberedande rådplägning och undersökning tisdagen den 31 sistlidne aus gusti, wid hwilket tillfälle de af högmwördiga domkapitlet för undersökningens hållande förordnade, domprosten G. Hwasser i Leksand, kontraktsprosten C. W Baggstept i Wika och prosten D. E. Boörhius i Ahl gingo tillwäga med al den foglige bet och sans, fom man kunde hafwa att wänta. Sedan ordför. dr Hwasser upp läst de til undersökningen om trolldomswäsendet hörande handlingar, skred man till werket. För nödiga upplysningars erhållande hade 2:ne kyrkowårder och 2:ne tyrkorådsledamöter från Mocffjerd blifvit inkallade till Gagnefs prestgård, der första akten af undersöfniupsdramat utfördes. Af ordför. blef nu v komministern Blus menberg, som genom sina åtgöranden wäckt wederbörandes uppmärksamhet på de wid skepliga företeelserna och gifwit anledning till denna undersökning, uppmanad art afgifwa sin förklaring öfwer den skrift, fom han till pastorsembetet i Gagnef has de inlemnat, samt huru han betett fig för att borttaga wantron och förwillelsen. Af innehållet och ordställningen i denna skrift, som troligen in extenso framdeles blifwer offentligen bekant, tyckte fig ordföranden och de assisterande presterna finna, att paftor Blumenberg sjelf wore smittad af den widskepliga tron på blåkullafärder. På tillfrågan bekände och betygade den fromme mannen uppriktigt, att han wis. serligen ide för egen del trodde såsom folfet rörande blåkullafärders möjlighet och werklighet, men att han i början want wacklande i frågan om råtta uppfattningen af denna owanliga företeelse Dock wille han ide anse den såsom en widffes pelfe och fåfom fådan för förbrytelfe emot det andra budet, hwarföre han ock i fin enfald frågade herrar konmitterade: thwad är mwidffepelje? hwarpå ett riktigt swar följde, utan war pastor Blumenbergs oförgripliga tanke att bläkullafärderne woro swårare anfåktelfer af satan, hwilken Gut tillätit att förebilda sädana ting för barnens sinnen, för att dermed uppdaga det demoniska onda i tidens lynne och i så kallade oskyldiga nöjen, samt med den nöd, i hwilken barnen woro försatte, twinga föräldrarne till aktgifwande på Det gudomliga ordet och bönen, fom i wår tid alltför mycket försummas. Äfwen trods de han, att detta tilftånd inneburo Wåctelsen til en renare och bättre kristendom. Medan denna egendomliga förklaring afgafs och fördes till protofolet, hade en stor mångd af allmogen sällat fig utanför wid prestgården dels of nyfifenbet dels af intresse för saken fom war å bane. Ses dan pastor Blumenberg afgifwit fin för. klaring, upptrådde prosten Wablin i Gag. nef med ett långt, fafrift och wälsktifwet anförande til protokollet. Af detta frame gingo fundare åsigter rörande den andli-ga epidemiens natur och beskaffenhet samt om de åtgärder, som blifwit widtagne för hämmandet af widskepelsen. Tillika om nämndes deri, att pastor Blumenberg icke funnit skäl att samwerka i öfwerenssslämmelse med de andra presterna på stället, ehuru dertill af sin förman uppmanad, utan gått sin egen bana, och dels genom att taga små bläkullafarande barn til fig på någon tid, dels genom handpålåggning och bön, hwartlll befymrade förål drar uppmanat honom, lyckats att bort: taga den förskräckliga oron hos sinnena, få att i de 12 Modfjerdsbyarne, fom alla warit hemsökta af det onda, tilftåndet enligt uppgift betydligt förbätirats. Sedan förenåmnda anförande blifwit upplåft och tagits till protofollet, begärde ett parti Gaqnefåoch Mockfjerdskarlar företråde —— .Q.WIk 4AW2AQakHh2— I; grn