Norrländska Korrespondenten – 2 oktober 1858, sida 2

i—äI—; kkii OK och lärftsstycken, sedan du fort förur stekt dig framför fypen — aj! — jag mwridas de foten ur led på den satans trädston! — wanta så länge tilld jag får skrapa undan snön — jag skall wål ha mig en snufwa till på halsen, innan jag ger mig, fan iag wål tro. IRON tro det, du kropp af jern, du själ of Dannemora fåt! finner du då sent omsider hur galen du är! den fom skall studera folklifwet, bör ätminstone funna gå på trädsko utan att wricka foten. Alldeles falskt, min bror! ty i sädant fall wore ett studium ingen ansträngning, fom det likwäl mäste wara för of, förs wekligade af uppfostran och wana. Gif we Oud, att wåra mödrar, stället för att inswepa fina barn i skinn från bufs wud till fot, hade warit få färlefsfulla och rullat of i snödrifwan hwarje mine termorgon, få bade wi ej behöft såsom barn, plägas of frossa och frurtatansfes brar, och fåfom män, missbandlas af oc barmhertige slräddare för wåra dyrbara tulubbers ffull! Riddare af städet och blåsdälgen! jag ger Dig tufon! du wäcker mina mest for;8na minnen, du talar om skräddare i i alls