Norrländska Korrespondenten – 2 oktober 1858, sida 2

ring! När jag nyss säg, hur det lyste i Rejsens källarfönster, kände jag mig werkligt sugande. Finkelsupen och dub belölet i all ära, för att icke behöfwa på förband lofsjuuga lutfisken och flarf syltan, men det säger jag dig, min he dersbror, att det fordras minst en butelj champagne, för att försona gommen och sirupen med de lidanden, som snart stola drabba dem bäda. .Skymfa inte Blåa dufen, min bror innan du lärt känna fru Strömqwist od hennes ärtmjölspanfafor, swarade sme den :y jag försälrar dig, att du fra bl fullkomligt mäått. Man? — det är jag längesedan och det på hela herrligheten — det fördömde förklät, det srarjer in benen på mig, och kallt är det få art hin häle sjelf skulle frysa nåfan af fig, fast den är warm fom ett glödgadt firyflod. yDin dagdrifwari! denna arbetsdräg du bär borde flämma ditt finne för all warsammcre betraktelser. Hwad skull du wäl säga, om du til alla delar skull spela den roll, du åtagit dig i afton! Förestsäll dig, art du ligger på snå von en iswak, sysselsatt med att skölja gav: