Norrländska Korrespondenten – 1 september 1858, sida 3

min näsa mwårfer! Jag begriper ide hwad Fredrik tån fer på! fade Hanna, jom ide kommer i dag ätminstone, efter han ide hann hit i går. vHÖmem år det fom kommer der? strek Clara helt högt, fe ned alleen, der är det fremmandel Allas blickar wändes åt allken. Längst bort wid inkörsgrinden, från flora landswägen syntes en stätlig ryttare, med hwit hatt på en swart häst, som dansade fram liksom till en tornering. Det år fanffe häradshöfdingen! fade frå Mandel. Np nej! swarade Hanna försrytfamt, han kan inte ridalv Den der rider fom Foureaux! fade Clara, fom nyligen fett denne fonfiridare i Stockholm. Hwem fan det wara Ad! det är wisst han! Hon menade naturligtwis icke fonfiri. daren, utan den obekante, som fört hem flicorna midsommarnatten, den med hwil: fen Clara ännu äkte i tankarna. En fonfiridare! fy, det passar ide att taga emot en fådan! fade fru Mandel nägot orolig.