att hon icke hade minsta reda på hur hon lommit hem. När flickorna berättade allt för henne, började hon gräta bittert öfwer att en fremmande blifwit wittae till hennes där: aktiga företag. ee, På midsommardagsqwällen samlade fig makarne Mandels och de trenne flickorna uti werandan att taga the. Kryddkramhandlarens förut icke obetyds liga näsa hade swullnat till en förfärlig betydlighet, efter bistygnet, och lyste röd, som en mogen frukt frän det land der pepparn wäxer. Som den skymde för ena ögat, mäste han wrida hufwudet på sned för att kunna se ut på gärden. DHet war nu för ledfaomt! fade fru Mandel, i det hon med firlig hållning hällde theet genom silfwersil i de äkta kopparna, att wi skulle blifwa ensamma på midfommardagen! Fa, kära mor! swarade herr Mans del, och rydte på fin swullna nåfa, wigt war det ledsamt, men jag bar flyttat ut på landet, för att ha trefligt, och fom. mer ingen fremmande, få tan jag ju ide få en toddy! Men det war far hwad