Norrländska Korrespondenten – 28 augusti 1858, sida 3

sell Stark, som ingenting har, och är siygg till; jag lärde känna henne, jag, når jag tjente der i wåras. Wet kanske icke häradshöfdingen af det, att gubben Mandel ämnar testamentera alla fina pens ningar dt den wackra Clera. OM lilla Clara är få fört, få rödblommig, sä. Hanna är blek fy. Fdet husl fade häradshöfpdingen, steg upp och satte sig i wagnen, i mening att fara till Mandels och undersöfa vwerflis ga förhällandet med Hannas bortresa. Men som han ändå skulle fara forbi Winckler, tog han in för ett ögonblick hos denne, för att tacka för djudningen oc afsäga fig den. Men då han der träffade Bågonflykt, fom fade fig hafwa fett alla tre flidorna på eftermiddagen äka bort, stannade han qwar, bhögft före argad på Hanna. Mot hand wilja grodde de ord Lisa framkastat uti hans obewakade hjerta. ik Hanna och Clara sofwo långt in på förmiddagen, men når de klädt fig, gin: go de in til Selma, att fe huru bon flute befinna fig. (Fortf.d