möta min lila fyfter! fade den flac: kars skuldsatte löjtnanten; du känncr mina bekymmer från början. Men nu har jag utsigter att få slut på allt trasfel. RNå det fägnar mid. Fick nädig löjtnanten den rita fröfen? frågade Lisa förfmådligt. Mej du, men jag har en mycket ri fare på kroken, min flicka. Du skall hjelpa mig, min lilla syster. Lisa smålog ånyo litet elaft, men då han talt med henne en stnund, få ljug: nade hon betydligt. Se här! fade han slutligen, när gunstig herrn kommer, få lemna honom denna biljett från löjtnant Winckler. Som han känner dig sedan du i wäras tjens te hos Mandels, få fan du ju flå dig i språk med honom, och förgylla upp saken, efter egen uppfinning. Mor Sara litar på din klokbet, oh jag stall hederligt wes dergälla dig! Ljug, det skadar ide, bara det låter troligt. Rida bror mill wål ha kredit, fan jag tänka, på wedergållningen? Ha mwif! Lisa lila, hwar styfwer är mig dyrbar i dag, det fommer att gå vett till i qwäll. Men i morgon förmids